Vår historia

Det började med en bönering och blev en stor församling.

Filadelfiaförsamlingen i Sollentuna bildades tisdagen den 28 oktober 1924 av 29 medlemmar från Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och en medlem från Elimförsamlingen i Säter. De hade dessförinnan utgjort en bönering som under början av 1920-talet brukade samlas till möten i Turebergs biograf och i andra församlingars lokaler. På somrarna ordnade gruppen ofta friluftsmöten och i ett av medlemmarnas hem höll man söndagsskola. Efterhand kom så många barn till söndagsskolan att den också förlades till biograflokalen.

Första gången denna verksamhet skymtar i pingströrelsens tidning Evangelii Härolds spalter är i predikoturerna i slutet av juli 1921. Där står att läsa:
”TUREBERG (bortom Turebergs gård). Söndag kl. 2 e.m. Emil Berglund m.fl. Musikföreningen medverkar.”

Också följande sommar annonserar ”wännerna i Tureberg”, som de kallades i Filadelfiaförsamlingens protokoll, friluftsmöten ”i hagen bakom Turebergs gård”.
De ordnar också vittnesbördsmöten ”å Engelska parken” några söndagseftermiddagar.

Sollentuna socken med stationssamhället Tureberg var vid denna tid en lantlig idyll, ett utflyktsmål för många stockholmare, som i många fall ägde sommarstugor där. 1924 var 6220 personer mantalsskrivna i socknen.

Församlingen bildas

Församlingsbildandet ägde rum i makarna Hilda och Adolf Löfgrens affärsfastighet i centrala Tureberg. De hade där byggt ett hus med herrekipering och sybehörsaffär på bottenplanet och bostadsdel på övervåningen, och det var där det konstituerande församlingsmötet hölls. Detta hus fanns kvar till 1970 då Sollentuna centrum byggdes.

Deltagare i detta möte var 26 personer från Turebergsgruppen och tolv personer, pastorer, äldste och diakoner, från Filadelfia, Stockholm, de senare under ledning av pastorerna Lewi Pethrus och Alfred Gustafsson. Förhandlingarna leddes av Lewi Pethrus. Till föreståndare för den nya församlingen valdes Carl Stenerdahl (Johansson), som innehade tjänsten i tio år, och till ”medäldste” Georg Ekström och J.K. Edlund. Det beslöts att äldstebröderna skulle utgöra församlingens styrelse. Till församlingens första evangelist kallades Alida Petterson. Medlemmarnas medelålder var knappt 35 år, fyra var över 50 och fyra var under 20 år.

Redan före församlingsbildandet visade den lilla gruppen prov på både framtidstro och handlingskraft. 1923 skaffade den en välbelägen tomt på Sollentunavägen 193 och bad moderförsamlingen i Stockholm om ett lån på 900 kronor till handpenningen. Istället för att låna ut pengarna köpte Filadelfia, Stockholm, tomten för 5150 kronor och överlät sedan tomten till gruppen för samma pris och skänkte 1000 kronor till kapellbygget.

Tomten hade enligt köpekontraktet beteckningen ”Turebergs villastadstomt N:o 29 eller Fridsro”, onekligen ett passande namn för en kapelltomt. Redan den 17 juni höll man, enligt annons i Evangelii Härold, friluftsmöte ”å kapelltomten vid skolan kl.4 e.m. E. Ekenäs, Hård m.fl. Tåg avgår från Stockholms Central kl. 1 och 3.25 e.m. Omnibuss från Norra Bantorget var halvtimma.”

Friluftsmöten och extratåg

Lewi Pethrus var vid detta tillfälle bortrest, men så snart han kommit hem drog man på med ett riktigt stort friluftsmöte den 22 juli. Mötet arrangerades av Filadelfia, Stockholm, församlingen i Tureberg var ju ännu inte bildad. Talare var enligt ordningen i annonsen några av pingströrelsens stora namn: ”A.P. Franklin, G. Dahl. Lewi Pethrus, Ivar Claeson m.fl. Stora musikföreningen och ungdomsklassens musikförening medverka.” Annonsen innehåller också uppgifter om tåg- och busstider.

En ännu större begivenhet arrangerades söndagen den 9 augusti 1925. Då ordnade Filadelfia, Stockholm, tillsammans med Östermalms fria församling ett extratåg med 700 platser till Tureberg med friluftsmöte ”på Lundbergs tomt (vid Turebergs allé intill bilstation)”. Biljettpris 1 krona. Tåget blev överfullt och 30 personer fick stå under resan. 200 som inte fick plats åkte med ordinarie tåg till Tureberg. Det var alltså drygt ettusen personer som deltog i detta möte i det lilla Tureberg. Lewi Pethrus talade tillsammans med Albert Bart och en amerikansk pastor som hette Ankerberg. Filadelfias kör och strängmusik spelade och sjöng och Einar Ekberg var solist. Efter mötet tågade folket till kapelltomten där det serverades kaffe med dopp innan extratåget återvände klockan 20.40.

Man får intryck av att både den nybildade församlingen och Lewi Pethrus ville ta vara på varje tillfälle att visa upp sig och vinna människor. Det blev tradition att ordna liknande stormöten under flera år. Många kända talare medverkade i dessa bland dem T.B. Barratt, Severin Larsen, Smith Wigglesworth och William Booth-Clibborn.

Byggstart 1925

Bygget av Filadelfiakapellet inleddes vid halvårsskiftet 1925 – man använde inte beteckningen ”kyrka” vid denna tid. Filadelfias lokal på Sveavägen 45 i Stockholm kallades exempelvis Filadelfiasalen. Redan 7-8 november kunde man inviga ”Lilla salen” med en bönenatt. Från och med 15 november hölls söndagsskolan och de offentliga mötena i denna sal. Julottan kunde man hålla i Stora salen i kapellet med Sven Lidman som predikant. Den egentliga invigningen av Filadelfiakapellet hölls under påskhelgen 1926.

Invigningsmötena tillkännagavs i Evangelii Härold den 24 mars 1926 med följande annons:

”Uppbyggelsemöten och kapellinvigning avhåller Filadelfiaförsamlingen i Tureberg under påskdagarna. Offer upptages för byggnadskassan. Talare: Brr. Lewi Pethrus, G.E. Söderholm, B. Zettersten, Lemuel Karlsson m.fl. Övriga vänner, som känna sig manade att närvara, äro välkomna. Mötestider: Kl 11.30 f.m., 6 e.m.”

Det var alltså Lewi Pethrus som invigde församlingens kapell den 2 april 1926, och de övriga annonserade talarna hörde också till pingströrelsens ledande personer. Kapellinvigningen var en viktig angelägenhet inte bara för den nybildade församlingen, den var också ett betydelsefullt steg i pingströrelsens frammarsch i landet och en signal till omvärlden om väckelsens styrka.

Filadelfiakapellet blev med åren alltför litet eftersom församlingen växte. 1960 köpte församlingen en angränsande villafastighet och efter ytterligare ett par år ännu en för att få plats för en bilparkering. 1963 tog man beslut om att riva kapellet och bygga en helt ny och större kyrka. Den invigdes 1965.

När detta skrivs 2014 har församlingen över 600 medlemmar och planerar för ytterligare utbyggnad av sina lokaler.